Balklänningsprovning = Kärlek?
Balklänningsprovningen idag var som väntat jätterolig, det var helt underbart att få klä sig i så vackra klänningar (det är ju knappast något man gör var och varannan dag).
Men jag kom att tänka på hur likt det var kärlek. Låter konstigt eller hur? Men låt mig förklara.
För precis som i kärlek som i balklänningar så får man prova och prova en hel del men tills sist måste man bestämma sig. Och då är det EN som gäller, man får inte välja fler än en. Kan inte ha en som man gömmer i garderoben och tar fram när den andra är på jobbet eller kemtvätten. Och hur ska man kunna välja bara en när man är kär i flera stycken, för alla är ju så underbara och får en att känna sig så vacker?
Men då får man helt enkelt leta lite i magtrakten för någonstans där nere så vet man nog att det finns en som får en att le lite mer. En som det riktigt hördes ett stort klick-ljud så fort man lade blicken på den och när man sen provade den så kändes det rätt i hela kroppen. Innerst inne vet man nog bara utan att tänka och jämföra en massa vilken som är den rätta.
Den viktiga frågan man då kan ställa sig är: Hur skulle jag känna om jag INTE valde denna? Skulle jag ångra mig?
Om svaret är förmodligen, så har man sitt svar. Och då vet man vilken man ska välja.
Så jag stod där och trixade och tänkte en massa "men tänk om"-tankar i 1,5 timme, men innerst inne visste jag ju att mitt hjärta fanns hos den första klänningen jag såg redan första gången jag var i affären. Och den fick det bli. (man kan tycka att det är ironiskt att jag spenderat sammanlagt 2,5 timmar i den affären när jag såg denna klänningen redan efter 2 minuter).
Men jag kom att tänka på hur likt det var kärlek. Låter konstigt eller hur? Men låt mig förklara.
För precis som i kärlek som i balklänningar så får man prova och prova en hel del men tills sist måste man bestämma sig. Och då är det EN som gäller, man får inte välja fler än en. Kan inte ha en som man gömmer i garderoben och tar fram när den andra är på jobbet eller kemtvätten. Och hur ska man kunna välja bara en när man är kär i flera stycken, för alla är ju så underbara och får en att känna sig så vacker?
Men då får man helt enkelt leta lite i magtrakten för någonstans där nere så vet man nog att det finns en som får en att le lite mer. En som det riktigt hördes ett stort klick-ljud så fort man lade blicken på den och när man sen provade den så kändes det rätt i hela kroppen. Innerst inne vet man nog bara utan att tänka och jämföra en massa vilken som är den rätta.
Den viktiga frågan man då kan ställa sig är: Hur skulle jag känna om jag INTE valde denna? Skulle jag ångra mig?
Om svaret är förmodligen, så har man sitt svar. Och då vet man vilken man ska välja.
Så jag stod där och trixade och tänkte en massa "men tänk om"-tankar i 1,5 timme, men innerst inne visste jag ju att mitt hjärta fanns hos den första klänningen jag såg redan första gången jag var i affären. Och den fick det bli. (man kan tycka att det är ironiskt att jag spenderat sammanlagt 2,5 timmar i den affären när jag såg denna klänningen redan efter 2 minuter).
Kommentarer
Trackback
